Gammelkyrkan

Den nuvarande Gammelkyrkan började byggas  år 1684 och stod färdig år 1697. Det fanns redan tidigare ett litet kapell på platsen, men befolkningen växte och man behövde bygga en större kyrka. ”Denne fattige och i ödemarken belägna byen ” mäktade inte med att själv bekosta arbetet, blev ”benådat med tre års frihet från de utskylder som gå av socknen”. 3.5 alnar längre och 2 alnar bredare än den gamla kyrkan, efter utbyggnaden var kyrkan nu 15.75 alnar lång och 10.5 alnar bred ( 9.45m x 6.3m) . Den byggdes av timmermän från Våmhus och Mora socknar. När väggarna och var uppsatta övergav dessa Morakarlar arbetet och Särnaborna fick själva bygga kyrkan färdigt. Det gick långsamt för större delen av församlingen ville inte alls hjälpa till, den kraft- fulle kyrkoherden Gudmund Floreus,  gav sig inte; han gick till tings och fick bukt med de ovilliga Särnaborna som efter detta tvingades göra dagsverken vid byggnationen.. Själv gjorde han med egna händer, utan betalning av kyrkan; ”allt snickarvärke som i kyrkan är”. Landshövding N . Gripenhjelm  skänkte år 1688 – en ljuskrona av mässing med sex armar – säkerligen den som nu hänger i kyrkans kor. Lima-karlar skänkte 1689 ett ”kors på kyrkans östra gavel, stort och ansenligt”. Sockenmannen Israel Eriksson skänkte samma år en altartavla – nattvarden – som idag hänger på kyrkans västra vägg.
År 1695 införskaffades också en ny klocka, den gamla var så liten, att den nästan inte kunde höras längre än ett stenkast från kyrkan. Vid samma tid byggdes ”stapulen vid kyrkans västra gavel av Mora karlar”. År 1697 stod kyrkan färdig. Den räckte till i 70 år, då måste den ånyo vidgas och byggas om. Även denna gång fick Kungl.Majt rycka in och ge en hjälpande hand till ”denna fattiga, med missväxt av säd mycket besvärade församling”. Kyrkoherde Hesselius, född i Amerika, känd för sitt lättsamma och glada lynne, skriver 1766 i sin dagbok: ”Påbörjades arbetet med kyrkobygget av fem Morakarlar, från Östnor i Mora socken”. Under senare delen av 1700-talet målades kyrkan vackert invändigt, av Erik och Nils  Wallin från Sveg. ”Väggarna vita och valvet målades med  mörkare himmelsfärger, på vilken himmel synes många skyar”. En sådan målning har det takvalv som fortfarande finns i Älvros Gammelkyrka i Sveg. ”Prydeligen” var den efter fullbordad restaurering och så förblev den under åtskilliga årtionden, men så började både tiden och tidsandan sitt förstörelseverk. Enligt kyrkoherde Svan kom det hårdaste slaget 1843 då målare från Leksand efter  beslut av kyrkostämman kom och vitmenade hela kyrkan invändigt, inklusive valvet.
År 1881, när den nya kyrkan började byggas, beslutade kyrkostämman att den gamla skulle säljas på auktion. Lyckligtvis lämnades det mesta av det som ropades in kvar i kyrkan. År 1893 brann den nya kyrkan och då kunde gammelkyrkan åter tas till heders utan större besvär under reparationsperioden. Gammelkyrkan blev efter detta upplagsplats för bygdens gamla fornsaker som numera härbärgeras i Gammelgården.I gången mitt i kyrkan finns en grav med en vacker häll av tackjärn. Där vilar pastor Gabriel Floreus med familj, son till den Floreus, tidigare nämnd i samband med byggnaden av Gammelkyrkan 1684-1697. Denna häll var under en period flyttad ut ur kyrkan liggande framför ytterdörren. Hällen har emellertid återflyttats till sin plats i kyrkogången. 1953  beslutades åter om restaurering av Gammelkyrkan. Konstnären Jerk Werkmäster och byggnadsrådet Ragnar Hjort upprättar förslag. I  slutet av juni påbörjas arbetet som står färdigt inför kungabesöket 12 september 1953 då konung Gustav VI Adolf, på en av sina Eriksgator genom Sverige, besöker kyrkan och förklarar sig synnerligen nöjd med resultatet av restaureringen. Kyrkan används numera alltid sommartid för gudstjänster.  Många är de par som under dessa år lovat varandra evig trohet och de barn som döpts i denna vackra gamla kyrka. Karl-Erik Forslund avslutar i sin bok ” Med Dalälven från källorna till havet”  avsnittet om Särna med orden; ”Och ligger inte Gammelkyrkan nere vid stranden och gnolar på brudmarschen, också hon? Hon ser sig lugnt omkring – hon har en hel krans av ögon under tornhjälmen. Hon ser solen som en jättestor glödande kanonkula rulla bakom Gränjesvåla – och komma fram igen och rulla bakom Städjan. Hon ser två solnedgångar varje klar sommarkväll, det är också ett skådespel som inte är allom förunnat.”Tilläggas kan att Gammelkyrkan ligger otroligt vackert nere vid Särnasjöns strand och är väl värd ett besök.

 (Kerstin Wikström)  Källa: Karl-Erik Forsslund ”Med Dalälven från källorna till havet” samt Hembygdsbok från Särna-Idre 300-årsjubileum.