Historik om Särna
Hur länge Särna haft fasta bosättningar är svårt att fastställa. Fynd från stenåldern visar att människor vistats i området. Det var jägare och fiskare som vandrade längs de fångstrika älvdalarna. Forskning visar att odling av korn började förekomma på 900-talet vid Trygåsens fäbodar. Dessutom visar spår på samma plats att marken betats hårt vilket tyder på att man haft tamboskap där.
Första gången Särna omnämns i skrift är i en urkund från kung Hakons tid år 1378. Ett kvarts sekel senare besöker biskop Sigurd, från Hamar i Norge, Särna bygd. Han kommer för att göra syn angående rågången mellan Norge och Sverige i det område som ligger längst österut i biskopsdömet.
Järnframställning ur myrmalm har sedan tidig medeltid varit betydande i området, som ingår i det så kallade Järnbäraland. Järnbäraland omnämns första gången i den isländske författaren Snorre Sturlassons (1179-1241) berättelser om kung Sverres färd år 1177 genom Värmland och norra Dalarna.
Särna, tillsammans med Idre, införlivades med Sverige år 1644. Prästen Daniel Buskovius från Älvdalen ledde ett fälttåg på 200 män med uppdraget att erövra området från Norge, som vid den tiden lydde under danske kung Christian. Särna- och Idreborna gav sig helt utan motstånd med motiveringen att det inte hade någon betydelse vilken krona de lydde under. De hade bara en önskan, att få vara i fred. Först år 1751 stadfästes den nya gränsdragningen mellan länderna. Folket i Älvdalen och Lillhärdal kallade särnaborna för skrållar/skrullar. Namnet härstammar från tiden då Särna tillhörde Norge och att man då vid begravningar sköt med musköter för att hedra den döde, man skrållade. Fjället Städjan kallades tidigare för Skrållstäd.
Särna gamla sockensigill tecknat av Linné under sin Dalaresa 1734.
Sigillet beskriver troligen de två älvarna Storån och Fjätälven med Skrullstädet (Städjan) i mitten.
Linné besökte Särna på sin Dalaresa år 1734. Han beskriver utförligt hur besvärlig färden var i väglöst land genom den sex mil långa urskogen från Åsen i Älvdalen. Först under 1850-talet anlades där en kärrväg.
En märklig händelse om ett björnmöte vid Morbäcksäterns fäbodar i Särna gav senare upphov till barnvisan Mors lilla Olle.
Från 1860-talet och dryga 100 år framåt var skogsavverkningarna den viktigaste utkomstkällan för Särnas invånare. Allra störst betydelse för skogsbruket var att storskiftet genomfördes år 1894. Pengar kom i omlopp på ett nytt sätt. Skogsarbetare kom hit och fick arbete när nya skogsbolag etablerades.
Handelsfirman Engzelius i Röros betydde mycket för utvecklingen i området. Firman organiserade transporter och vägunderhåll samt handel mellan Falun i Sverige och Röros i Norge. I Särna byggde Magnus Engzelius den allra största träbyggnaden, som då fanns, mellan de två städerna. I det 44 meter långa huset fanns bland annat affären Engzeliusbua.
Forkörning, äldre transportsätt med häst och släde, var omfattande mellan Falun och Röros under lång tid. I Särna fanns tre mataffärer, störst av dem var Engzeliusbua. Hur länge forkörarepoken pågick vet man ej men det rör sig om flera hundra år. Så sent som senare delen av 1920-talet gick hästforor från Särna till Röros. Sedan 1999 har man återupptagit en årlig forkörning till Röros marknad.
Dalarnas nordligaste järnbruk, Särna Bruk, hade sin verksamhet i slutet av 1700-talet fram till mitten av 1800-talet. Järnet framställdes ur myrmalm i ugnar vid malmtäkterna, så kallade blästor. Järnet transporterades sedan långa sträckor med häst till Särna Bruk som låg söder om Särna längs vägen mot Sälen.
En annan viktig person i Särna var Gråbergs Per Persson, kallad Slaktar Per. Han var sågverksägare, slaktare, affärsinnehavare och biografägare. Han drev handel med skog, hästar och kor. Under många år genomförde han den så kallade Drefta. Då gick han från Särna med hundratals kor, som han sålde på höstmarknaderna runt Siljan. Han köpte sedan upp hästar, som behövdes i skogsbruket i Särna, och vandrade tillbaka. Fyra till fem veckor tog marknadsvandringarna i anspråk innan de var tillbaka till Särna. År 1928 upphörde dessa eftersom järnvägen hade byggts och blivit invigd och Slaktar Per kunde nu enkelt frakta djuren med tåg.
Samma år erövrade Särna Hedlund guld på 5-milen i längdskidåkning vid Olympiska Spelen i St Moritz. Han var 13 minuter före andre man!
Särna kom att ha en nyckelroll under 2:a Världskriget eftersom ”Regeringsruta” (den viktigaste kurirlinjen mellan Oslo och Stockholm/ London) passerade Särna. Varför Särna valdes kan bero på att området är glest befolkat, är gränstrakt till Norge, har stora skogar och fjäll samt inte minst att då fanns järnvägsförbindelse med Stockholm.
Som mest fanns i Särna 2 700 personer folkbokförda. Tillsammans med tillfälliga skogsarbetare uppskattas antalet boende till dryga 3 000 personer år 1949. Anmärkningsvärt är att samma år fanns elva pensionat och kaféer i drift samtidigt. Utflyttning i stor skala skedde under 1950-1960- talen, de flesta flyttade till Stockholm. Orsaken till utflyttningen har flera förklaringar. I början av 1950-talet inträffade under flera år kraftiga höststormar i norra Uppland, västra Gästrikland och östra Bergslagen. Arbetskraft av kunniga skogsarbetare behövdes där under många år. Flera av dem som drog iväg etablerade sig i de nya orterna. En annan orsak till utflyttningen är mekaniseringen av skogsbruket med bl a användning av motorsåg och traktor.
Befolkningsstatistik i Särna. Idag 2012, finns drygt 1000 personer bosatta,
ungefär lika många som när storskiftet genomfördes 1894.
En viktig men negativ händelse är den ödesdigra sågbranden som inträffade 1985 hos Särnas enda industri. Sågen kom inte att byggas upp igen, 25-30 personer blev arbetslösa. Några år senare etablerades en golvfabrik, men där inträffade en brand år 2010 och därför går även den en osäker framtid till mötes.
Service- och turismnäringen är idag den rådande inkomstkällan. (2012)
